Mer information om Skogsträdgården på Holma

SKOGSTRÄDGÅRD FÖR FOLKBILDNING OCH UTVECKLINGS-ARBETE
Skogsträdgården på Holma gård i utkanten av Höör i Skåne anlades som en del i projektet ”Skogsträdgården – demonstrationsanläggning och kunskapsspridning”. Projektet fick finansiellt stöd från Länsstyrelsen i Skåne län från januari 2004 till och med juni 2006. Arne Jansson och jag var timanställda i projektet under denna tid.

Syftet med projektet är att ge inspiration och kunskap och att engagera människor i ett utvecklingsarbete kring skogsträdgårdsodling. Aktiviteterna består av kurser, föreläsningar, fältvandringar, studiecirklar, aktivitetsdagar, nyhetsbrev och olika utvecklingsprojekt. Under 2006 – 2009 ingick dessutom Skogsträdgården som en viktig del i folkhögskolekursen ”Småskalig ekologisk odling.”

Den 15 februari 2009 bildades den ideella föreningen Skogsträdgårdens vänner http://skogstradgardensvanner.se, som både har till syfte att sköta och utveckla skogsträdgården på Holma och att samla och sprida kunskap och erfarenheter om skogsträdgårdsodling i allmänhet.

SKOGSTRÄDGÅRDENS OLIKA DELAR
Själva området som är avsatt för skogsträdgårdsodling är på sammanlagt 5000 m2. Kärnan i området består av sex lika stora lundar med fruktträd, nöt- och bärbuskar och perenna örter. Alla lundarna har olika karaktär.

Förutom lundarna har vi
–         två fungerande dammar och en tredje, som är torrlagd för tillfället. Dessa skall förbindas med varandra via en soldriven pump och en ”bäck”
–         nötlund för stora nötträd
–         pergola för slingerväxter
–         surjordsodling
–         sumpodling
–         vallörtsodling.

Vi har dessutom börjat arbeta med en torräng och så smått med en vattenodling. Det tänkta paradnumret, en 30 m lång odlingsmur bakom en av dammarna, har tyvärr fått vänta. Ett högprioriterat projekt för tillfället är uteköket i anslutning till pergolan. Det börjar så sakteliga ta form.

Lundarna
För att göra en avgränsning kommer jag att fokusera på lundarna, som har den typ av vegetation, som kanske mest förknippas med skogsträdgårdsodling. Den första grova planeringen av området började under slutet av 2003. Detaljplanering och markarbeten startade våren 2004.

FYRA FOKUSOMRÅDEN
Skogsträdgården utgör ett komplext system. Målet är att skapa en synergetisk polykultur som utgör ett friskt ekosystem, är relativt självskötande och som ger en stor och varierad skörd. Detta når vi genom ett antal samverkande strategier. Jag har valt att koka ihop dessa till 4 fokusområden. 

  1. Vegetationsstrukturen. Denna har bl.a. betydelse för mikroklimatet och ljusförhållandena i de olika skikten. Jag tar upp lite om klimatet under denna punkt. Vilket successionsstadium man efterliknar är också nära förknippat med vegetationsstrukturen.
  2. Jorden. Hur skapar vi förutsättningar för en självgenererande bördighet?
  3. Biologisk mångfald. Det handlar om funktionell diversitet som bl.a. skapar förutsättningar för
    – ett antal gynnsamma kopplingar och interaktioner mellan organismerna
    – olika alternativa möjligheter (redundans). Detta ger flexibilitet och resiliens (god återhämtningsförmåga vid stress). Om det t.ex. finns många blomflugsarter, så är det stor sannolikhet att någon annan art tar över om en skulle slås ut.

    4. Fyllda nischer med önskvärda växter.

Vegetationsstrukturen

Klimatet
Jag börjar med en liten beskrivning av klimatet och vad vi har gjort för att förbättra mikroklimatet.

Enligt den svenska indelningen i odlingszoner (se http://www.odla.nu/metoder/zoner.shtml#Scene_1 ) räknas området kring Höör till zon 2. Zon 3 kommer ner som en tunga rätt nära och vi har ofta fått känslan av att ”tungspetsen” faktiskt nuddar Holma. Det är kärvare klimat än vad vi hade räknat med. Äppelblomningen och vårskotten på valnötsträden har t.ex. drabbats hårt av vårfrost.

Årsnederbörden ligger kring 5 – 800 mm.

Området är relativt skyddat från vindar av hus och vegetation. Vi planerade ändå in träd mot norr som extra vindskydd (tillsammans med den tänkta muren). Vi har använt oss av al (Alnus glutinosa) som snabbväxande och vindskyddande amträd på norrsidan av lundarna. Det är ett träd som fungerar mycket bra, eftersom det är snabbväxande och inte skjuter rotskott. Vi låter enstaka få gå upp och bli högra träd. Andra beskär vi när de blir för stora. Beroende på omgivande vegetation kapas de vid marken och får stubbskott som bildar en buske eller så kapas de högre upp, där de nya skotten beskärs med jämna mellanrum (hamling).

Hela området lutar svagt mot sydost.

Lundarna är knappt 200 m2 och formade som ”cashewnötter” med den konkava sidan mot söder. Växterna har placerats så att träden dominerar på den norra (konvexa) sidan. Det blir därför en lutning mot söder i vegetationen, liknande ett utdraget skogsbryn och formen på lunden gör att den fungerar som en ”solficka”.

Träden
Träden utgör stommen i vegetationen. Planteringsavstånd är ett kritiskt område i skogsträdgårdsdesignen. Ett av de vanligaste felen är för tät plantering. Detta innebär att det blir för mörkt för undervegetationen och för stor konkurrens mellan träden. De flesta träd, som vi använder hör till successionens mellanstadium. Dessa är dåliga på att klara konkurrensen och det är därför viktigt att de inte placeras för nära varandra.

Martin Crafoord tillämpar oftast en gles plantering, med ett extra avstånd kring varje träd på 25 – 50 % av dess diameter, för att kunna få mer ljus till undervegetationen. (Detta är uppgifter som jag fick på en kurs hos Martin Crawford på Agroforestry Research Trust år 2006.) Mitt intrycker är att detta kräver att man planterar stora ytor av marktäckare för att kunna hantera ytorna. Eftersom vi på Holma är intresserade av en mångfald av arter i undervegetationen och många av de växter som vi är intresserade av tål skugga och halvskugga, använder vi mindre avstånd. Vi har därför kommit fram till att som huvudprincip plantera träden så att de slutgiltiga kronorna precis möter varandra. De mindre avstånden motiveras också av att vi bara har små grupper av träd och dessa är placerade utefter en linje. Vi får på så sätt en heterogen vegetationsstruktur, lite av ”woodlandkaraktär”, med lagom stora luckor. Den strukturella diversiteten gynnar spindelpopulationen. Vi anser dessutom att vi har tillräckligt många intressanta skuggtåliga växter för de skuggigare områden [t.ex. ramslök (Allium ursinum), vårsköna (Claytonia sibirica), fläcklungört (Pulmonaria officinalis) och kärleksört (Sedum telephium)].

Trädskiktet domineras av äpple (Malus domestica), päron (Pyrus communis) och plommon (Prunus domestica). Äpplena är ympade på grundstammen A2 och därför relativt starkväxande. Mellan fruktträden håller vi ett ungefärligt avstånd på 4 m. Av andra växter i trädskiktet kan jag nämna kvitten (Cydonia oblonga), mullbäret ’Mulle’ (Morus ’Mulle’), sandpäron (Pyrus pyrifolia), fläder (Sambucus nigra) och några ätliga hagtornsarter (Crataegus), olika varianter av rönn (Sorbus aucuparia), ”Yellowthorn” (Xanthoceras sorbifolium), narrbuske (Decaisnea fargesii) och pimpernöt (Staphylea pinnata).

I de flesta lundarna tillämpar vi parasollbeskärning. Slutresultatet av denna beskärning blir en ”parasoll” av grenar på lite mer än 2 meters höjd. Det är en beskärningsteknik som har tillämpats i många år av Thony Elowsson i Skåne. Tekniken har många fördelar och passar för odlingar med relativ intensiv skötsel. Det blir lätt att skörda och sköta träden. Det blir luftigare mellan buskskiktet och trädkronan, vilket ökar luftcirkulationen just under krontaket. Trädets form gör att man lätt kan göra ”föryngringsbeskärningar” genom att ta bort hela grenar. De nya grenarna växer alltid ut från centrum. Dessutom är det lätt att reglera beskuggningen med hjälp av beskärning. (Se Bilaga 1. Parasollbeskärning).

Buskarna
I buskskiktet dominerar röda vinbär (Ribes rubrum), svarta vinbär (Ribes nigrum) och krusbär (Ribes uva-crispa). Bland övriga bär har vi svartaronia (Aronia melanocarpa), slånaronia (Aronia × prunifolia), häggmisplar (Amelanchier alnifolia och Amelanchier laevis), mahonia (Mahonia aquifolium), liten rosenkvitten (Chaenomeles japonica), stor rosenkvitten (Chaenomeles speciosa), hybridrosenkvitten (Chaenomeles × superba) och ätliga underarter av blåtry (Lonicera caerulea).

Häckkaragan (Caragana arborescens) och hassel (Corylus Hasselnöt-Gruppen) är buskar som ger en annan typ av näringsrik föda (proteiner och fetter). De flesta hasselbuskarna beskär vi enligt en klassisk engelsk metod. (Se Bilaga 2. Klassisk engelsk hasselbeskärning.) 

Vi har använt oss mycket av hallon (Rubus Hallon-Gruppen) för att utnyttja och täcka marken innan trädkronorna sluter sig och innan vi har får tag på intressanta buskar och perenner att fylla på med. Höstahallonet ’Diana’, med gyllengula bär, är lågvuxet och därför mer lättskött än många av de andra sorterna.

Örtskiktet
Etableringen av örtskiktet är också ett kritiskt område när man anlägger skogsträdgårdar. Idealet är att man har växter spridda över hela ytan på lagom avstånd så att de snabbt kan fylla ut mellanrummen, så att alla nischer blir fyllda med önskvärda växter. Detta var helt omöjligt för oss när vi anlade skogsträdgården på Holma. Eftersom projekt finansierades under en begränsad tid, kände vi oss tvungna att anlägga och plantera träd på ett stort område på en gång. Det ideala hade varit att ta en eller ett par lundar i taget. (På vissa ställen använder vi Martin Crawfords metod att från år till år flytta en marktäckningsduk (Mypex), som täcker bort ogräset, innan vi planterar området.)

I två av lundarna planterade vi direkt in olika perenner över hela ytan:

 I ”Örtlunden” har vi mångfald som tema. Den har lite färre träd så att vi får en större solbelyst yta för ljuskrävande örter. I denna lund har vi plantera många olika arter av fleråriga och självsående örter. I ”Bilaga3. Örter. Skogsträdgården.” har jag med de flesta örtartade växterna som vi har i och omkring Skogsträdgården på Holma.

”Myntalunden”, har temat aromatiska örter. Där ville vi ha marken täckt med robusta aromatiska örter. Vi planterade citronmeliss (Melissa officinalis) och kungsmynta (Origanum vulgare), som båda är tuvbildande. För att få en snabb täckning satte vi spansk körvel (Myrrhis odorata), en tuvbildande växt som lätt sprider sig med frön, och olika myntor (Mentha), som sprider sig med jordstammar. Däremot är det stor skillnad på olika myntarter när det gäller deras marktäckande förmåga. Alla dessa aromatiska örter har fördelen att de tål halvskugga.

I en tredje lund, ”Härdiga lunden” började två kursdeltagare som gick på folkhögskolekursen ”Småskalig ekologisk odling” 2009 att plantera in fleråriga och perenna grönsaker som de tyckte kunde vara speciellt värdefulla att prova. En av kursdeltagarna har fortsatt det arbetet. En del av växterna som finns i ”Örtlunden” återkommer i ”Härdiga lunden”, men många andra har tillkommit.

I de lundar, där örtskiktet inte direkt täcktes med fleråriga och självsående örter, har vi använt två olika sätt att hålla marken täckt av grödor, medan vi successivt har fyllt på med intressanta perenner:

1. Ettåriga grödor. I början användes stora områden till odling av ettåriga grödor. Vi gjorde komposthögar ovanpå martäckningen, som bestod av hästgödsel, tidningar och hö. I dessa planterade vi växter som kunde breda ut sig och utnyttja det stora lediga utrymmet ovanpå täckmaterialet. Det rörde sig främst om vintersquash (pumpa, jättepumpa) (Cucurbita maxima, Cucurbita pepo), nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonoides), indiankrasse (Tropaeolum majus) och vinbärstomat (Solanum pimpinellifolium).

2. Hallon. Trädgårdshallon (Rubus Hallon-Gruppen) trivs alldeles utmärkt i den miljö som vi skapar kring de små trädplantorna. Där finns mycket organiskt täckmaterial och ljus och lite konkurrens. Hallonodling är ett billigt sätt att utnyttja platsen, eftersom några få plantor snabbt fyller ut och täcker stora ytor. Det är bara att skapa gångar bland hallonen när man ändå beskär dem. När vi sedan successivt planterar in nya perenner täcker vi bort hallonplantorna med tidningspapper.

Några allmänna synpunkter och lärdomar som vi hitintills har kunnat dra av örtskiktet i skogsträdgården:

Perenna (och självsående) växter kan utgöra en mycket viktig del i ett självhushåll. De ger, med små arbetsinsatser, ett värdefullt tillskott av fräscha och nyttiga skott, blad, blommor, blomknoppar och fröer som salladsväxter, tillagade grönsaker, kryddor och te. Detta gäller antingen vi odlar perennerna i en skogsträdgård eller i en rabatt eller en bädd.

Jag bifogar två listor på fleråriga och självsående grönsaker som vi så här långt har funnit vara speciellt intressanta –  en lista med salladsväxter och en med växter för tillagning.

Vi har ännu inte kommit så långt när det gäller odling av rotgrönsaker i skogsträdgården. Haverrötterna [gotländsk haverot (Tragopogon crocifolius) haverot (Tragopogon orrifolium), ängshaverot (Tragopogon pratensis)] verkar passa bra att odla i skogsträdgården. De självsår sig lätt och har koniska rötter som är lätta att dra upp med hjälp av en ”grävpinne” eller motsvarande, utan att störa marken för mycket. Vi har börjat undersöka om palsternackan (Pastinaca sativa) kan odlas på samma sätt. För övrigt kan man tänka sig odlingsfickor där man odlar rötter. Eric Toensmeier  http://www.youtube.com/watch?v=AH5C0qx9OMA    odlar potatisböna (Apios americana), jordärtskocka (Helianthus tuberosus), korogi (Stachys affinis) tillsammans i en polykultur. Man kan då skörda alla på en gång, de knölar som blir kvar garanterar nästa års återväxt. Detta skulle kunna vara ett exempel på tillämpning av  ”the cropping principal” (, vol.1, s 134). Det innebär att man, genom att skörda eller på annat sätt minska bestånden eller biomassan hos konkurrerande växter, hindrar att en av dem konkurrerar ut de andra (enligt ”konkurrens-uteslutningsprincipen” eller ”Gause’s principle”) (Jacke & Toensmeier vol.1, s. 133). Jag provar nu detta system och har även tagit med knölvial (Lathyrus tuberosus) i leken.

En viktig funktion hos de fleråriga och självsående örterna är deras marktäckande förmåga. Bra och multifunktionella marktäckare och polykulturer av marktäckare hör därför till ett av de viktigaste utvecklingsområdena inom skosgträdgårdsodlandet. Polykulturer är ofta bättre ur många olika synpunkter. Vi har bara börjat nosa på detta område. När det gäller stora ”grovkorniga” ytor har vi mycket bra erfarenhet av spansk körvel (Myrrhis odorata). Den har goda och ätbara skott, blad, omogna fröer och rötter och är en bra insektsväxt.

I Örtlunden, där vi har en större mångfald av örter av olika storlekar, behövs det en mer ”finkänslig” marktäckare. Där har vårskönan (Claytonia sibirica) visat sig vara förträfflig. Den har ätliga blad och är en nektarväxt för pollinerare. Det är en kortlivad perenn som lätt självsår sig. Den är låg och inte så ”aggressiv”, men genom att den lätt självsår sig, fyller den snabbt ut luckor i undervegetationen. Samtidigt är den lätt att rensa bort om man vill plantera in någon annan växt. Vårskönan passar väldigt bra ihop med lite mer robusta tuvbildande marktäckare [t.ex. uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum)] eller mattbildande marktäckare, som sprider sig långsamt [ t.ex. sköldsyra (Rumex scutatus), stor ormrot (Bistorta officinalis)].

Jorden

Förberedande arbete
Som jag tidigare har nämnt är det viktigt att undersöka marken där skogsträdgården skall anläggas. Målet är att få en djup, lucker, väldränerad och bördig jord. Man har nytta av att se vad det redan finns för växter på platsen och hur välmående de ser ut. Man bör gräva en del gropar för att studera jordprofilen och för att se om grundvattnet når upp till hålet någon gång under året. Står det kvar vatten någonstans efter kraftiga regn? Man har också nytta av att få en analys av pH-värde, mullhalt och innehåll av växtnäringsämnen.

Där vi har anlagt lundarna på Holma har det tidigare varit åker. Jorden är en väldränerad morän. Jordproverna visade ett pH på c:a 6, en mullhalt på mellan 5 och 8 % och inga extrema värden när det gäller växtnäringsämnena.  Det var påtagligt högre mullhalt och högra växtnäringsinnehåll vid ytan än 30 cm ner i jorden. Detta gällde speciellt fosfor, som allmänt hade lite för låga värden.

När den stora dammen byggdes ut, la grävmaskinisten matjordslagret som schaktades bort på lundarna. Varje lund är därför något överhöjd med matjord och marken i varje lund lutar svagt mot söder. Det innebär att, den annars relativt grunda matjorden, har byggts på.

När vi planterade träden och buskarna täckte vi samtidigt mellan plantorna med färsk hästgödsel underst, sedan tidningar och överst hö. Hästgödseln var rik på halm och höet kom från de stora slåttermarker, som Holma slår varje år. Detta görs för att återskapa den gamla slåtterängsbiotopen, med sin stor biologiska mångfald. Den består av många olika gräs och örter och ger därför en ypperlig ytkompost, som gynnar utvecklingen av en rik marknäringsväv. Tidningarna användes för att täcka bort åkertisteln (Cirsium arvense), som var det helt dominerande rotogräset. Marktäckningen gav dessutom ett bra skydd mot uttorkning.  

Ekosystemdynamik
När väl grunden är lagd och eventuella förbättringar av jorden har skett, t.ex. genom att man har dränerat området och lösgjort kompakterad jord, är det växterna själva som tar över. Det är deras dynamiska samspel med andra organismer som bygger upp jordens bördighet.

Mykorrhiza
Mykorrhiza är ett mycket viktigt samspel mellan växter och svampar. Vi räknade med att det fanns tillräckligt med svamphyfer och svampsporer för att sätta igång mykorrhizabildningen i lundarna på Holma. Sedan handlar det om att fortsätta med ytkompostering och undvika att kompaktera jorden. Vi försöker följa principen att ”gångar är för fötter och bäddar för rötter”, men det är bara i två av lundarna som gångarna har börjat ta form.

Kvävefixerare
När det gäller kvävefixerande växter har vi till stor del förlitat oss på klibbal (Alnus glutinosa), som dessutom har fungerat som amträd. Vi har också funderat på att använda en del örtartade kvävefixerare och har t.ex. planterat in blomsterlupin (Lupinus polyphyllus). Det har inte varit så lyckat. Lundarna har inte varit deras optimala livsmiljö. Däremot har det kommit stora bestånd av blomsterlupin på andra ställen utanför lundarna. Det har kommit in en del andra ärtväxter (t.ex. olika vicker- (Vicia) och klöverarter (Trifolium)] spontant i lundarna. Vi låter ofta dessa vara kvar. Den viktigaste är rödklöver (Trifolium pratense) som på vissa ställen har etablerat sig som marktäckare. Vi ser inte något behov av fler kvävefixerande växter. Det verkar snarare så att den del växter i lundarna får för mycket kväve och därmed onödigt stor vegetativ tillväxt. Det handlar då snarare om att balansera upp kvävet med andra växtnäringsämnen.

Dynamiska ackumulatorer
Dynamiska ackumulatorer är växter som ofta har djupa rötter och som har en speciell förmåga att ta upp olika växtnäringsämnen från jorden. Många av de växter, som vi ändå odlar som matväxter, har dessa egenskaper. Det gäller t.ex. trädgårdssyra (Rumex rugosus), läkevänderot (Valeriana officinalis), röllika (Achillea millefolium), maskros (Taraxacum officinale) och cikoria (Cichorium intybus). Den enda växt som vi medvetet har planterat över hela området på grund av dess ackumulerande förmåga, är uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum). Den är speciellt bra på att ta upp kalium och det har visat sig att den passar bra att odla runt fruktträd. Bladen kan skäras av två till tre gånger per år och användas som täckmaterial. Den täcker dessutom, med sin kraftiga bladväxt, effektivt bort andra växter i ett område runt växten. Därför kan den även användas som ogräsbarriär. För att få garanterad effekt skall den odlas i två rader med 60 x 60 cm mellan plantorna. Det är en stor fördel att använda den uppländska vallörten (Symphytum × uplandicum) och inte äkta vallört (Symphytum officinale), eftersom den senare har stor förmåga att sprida sig med frön.

Biologisk mångfald – för nyttodjuren

När man diskuterar uthålliga system använder man sig ofta av begrepp som redundans (flera arter med liknande effekt), mångfunktionalitet, mångfald av funktionella kopplingar och resiliens (bra återhämtningsförmåga vid olika påfrestningar). En grundbult i sådana uthålliga system är den biologiska mångfalden. Detta är liksom alla andra delar i skogsträdgårdsodlingen ett mycket stort och komplext område. Här skall jag bara lyfta fram några aspekter när det gäller ”nyttodjur” i skogsträdgården.

Det finns massor av olika skadedjur som skulle kunna härja i skogsträdgården och dessa har många olika ”fiender.” Med stor mångfald ökar både antalet arter av ”skadedjur” och ”nyttodjur”, men det leder i regel till större balans och att riskerna för större ”utbrott” minskar. Som jag tidigare nämnt, finns det generella åtgärder för att gynna vissa effektiva nyttodjur.

Jag har nämnt spindlarna som en viktig grupp av generalister. De gynnas av den ojämna strukturen i skogsträdgården och marktäckning av hö och löv, men också av alla plantor av uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum). Dessa samlar av någon anledning på sig väldigt många spindlar.(Jacke, vol.1 s.128)

Blomflugorna och parasitsteklarna skall helst kunna hitta små nektarfyllda blommor ”alltid och överallt”. Nedan nämner jag några av de växter, som vi har i och omkring lundarna på Holma, och som kan utnyttja av dessa insekter. Deras blomningstid anges i klammern, t.ex. [juni].

Flockblommiga växter: Spansk körvel (Myrrhis odorata) [maj, juni],  kummin (Carum carvi) [maj, juni], strandloka (Ligusticum scothicum) [juli.augusti], fjällkvanne (Angelica archangelica) [juli, augusti], strätta (Angelica sylvestris) [juli, augusti], börnloka (Heracleum sphondylium) [juni, juli, augusti] och libbsticka (Levisticum officinale) [juli.augusti].  Även om vi inte odlar hundkäx (Anthriscus sylvestris) [maj, juni, juli] i lundarna så finns den lite var stans i deras närhet.

Korgblommiga växter: Röllika (Achillea millefolium)  [hela sommaren och långt in på hösten], tusensköna (Bellis perennis) [nästan hela året, men rikligast under försommaren], maskros (Taraxacum) [maj, juni, juli] och cikoria (Cichorium intybus) [juli, augusti], balsamblad (Tanacetum balsamita) [augusti, september, oktober] och renfana (Tanacetum vulgare) [juli, augusti, september].

Kransblommiga växter: Anisisop (Agastache foeniculum) [juli, augusti, september], citronmeliss (Melissa officinalis) [juli, augusti, september] och mynta av olika slag (Mentha) [juli, augusti, september].  

Det finns naturligtvis många fler värdefulla blommor. En speciellt intressant växt är våtarven (Stellaria media), som blommar när som helst under året, när det är tillräckligt varmt. Den är ettårig, men självsår sig väldigt lätt, som många grönsaksodlare känner till. Den har väldigt goda blad, kan fungera som marktäckare och ackumulerar kalium och fosfor.

När det gäller nektar- och pollenplantor till pollinatörerna, så finns det ett mycket rikt utbud av blommande växter i skogsträdgården [Så som alla frukt och bärbuskar, strävbladiga växter t.ex. vallörten (Symphytum × uplandicum) och ärtväxter t.ex. rödklöver (Trifolium pratense)]  

Vi arbetar på är att få fler mycket tidiga pollen- och nektarväxter. En av de absolut viktigaste är sälgen (Salix caprea), som vi har planterat in i området.

Naturligtvis låter vi vinterståndarna få vara kvar som skydd för perennerna mot kyla och blåst och som övervintringsställen för insekter.

Sammanfattningsvis kan vi säga att vi i skogsträdgården på Holma har ett rikt utbud av nektar- och pollenväster till våra vänner under större delen av året. Däremot så har vi ännu inte systematiskt arbetat med att fylla ut alla luckor i tid och rum. Det arbetet återstår. Vi kan konstatera att vi har haft förvånansvärt få angrepp av skadeinsekter i skogsträdgården de senaste åren. De tycks ha minskat i takt med att vegetationen vuxit till sig och mångfalden ökat. Vi hade en hel del bladlusangrepp på äppelträden de första åren, och var ofta ute och sprayade med såpvatten. Under de senaste tre åren har vi inte sett några angrepp över huvud taget.

Vi har även gjort en del insatser för andra nyttodjur i skogsträdgården, t.ex. grävt ner humleholkar, satt upp fågelholkar och bon för tvestjärtar. Vi har skapat tillhåll för ormar, grodor, salamandrar, skalbaggar m.fl. småkryp genom att lägga småsten under träkubbar och ”stepstones”, så att det har bildats ett mellanrum mellan dessa och jorden under. Vi får syn på en del av våra vänner, t.ex. salamandrar, snokar och igelkottar.  Däremot kan jag inte säga att vi har speciellt många paddor eller grodor, trots att det finns mycket yngel i den stora dammen varje år. Men det finns mycket mer att göra och att studera!

Fyllda nischer med önskvärda växterMan kan dela upp den här punkten i tre delar. Den första handlar om etableringen av det nya växtsamhället – att med ”råstyrka” ersätta det gamla med det nya. Den andra handlar om att täppa till alla tillgängliga nischer med kulturväxter. Den tredje handlar om design och om ”finlir” – att se till att rätt växt hamnar i rätt miljö. Det är det som avgör hur bra det går på längre sikt – hur produktivt och självskötande systemet blir.

Etableringen
Själva etableringen är mycket viktig och då måste man vara bestämd och konsekvent. Det hjälper inte att man har en bra design med rätt växter i rätt miljö om de önskvärda växterna inte får chans att ta över området. Det krävs arbete att övergå från ett växtsamhälle till ett annat. Det andra vanliga grundfelet (förutom för små avstånd mellan träden) i skogsträdgårdsodling är att man inte riktig har lyckats utrota rotogräsen. Det innebär att man får lägga ner tid och resurser på att bekämpa dem varje år. Det hela börjar oftast med att man har för bråttom och inte vill vänta med planteringen tills man har lyckats bli kvitt de fleråriga ogräsen. Vi har inte heller föregått med gott exempel, utan hade massor av åkertistel (Cirsium arvense) på området när vi började plantera. Vi var väl medvetna om faran och arbetade mycket konsekvent med att utrota tistlarna under den första växtsäsongen och innan vi planterade in perenna örter. Vi lyckades klara problemet bra genom noggrann täckning med tidningar. Det gäller att lägga tidningarna riktigt omlott. Som alltid i odling, måste man hela tiden ha hålla koll på vad som händer. Täckning med tidningar, wellpapp eller liknande material är det inte en 100 % metod. Det är en levande miljö där mycket händer. Det går hål i tidningslagret på grund av vassa föremål under täckningen, någon råkar sticka grepen igenom lagret eller sorkarna gnager hål här och där. Då sticker det snart upp ett tistelskott, och det gäller att täcka med nya tidningar just där.

För att behålla den barriär som tidningarna utgjorde väntade vi ett år med att plantera perenna örter. Som jag nämnt tidigare odlade vi däremot ettåriga grödor som kunde täcka stora områden ovanpå marktäckningsmaterialet.

Fyllda nischer
Målet är ett växtsamhälle som kan utnyttja alla tillgängliga resurser (vatten, växtnäringsämnen och ljus) både i tid och rum. Det är därför bra att kombinera växter med olika livsformer (träd, buskar och örter), olika rötter och olika behov i tiden. På så sätt kan resurserna utnyttjas så bra som möjligt. Detta innebär högre produktion och mindre utrymmer för oönskade växter. Det innebär också att vi kan plantera växterna tätare.

Däremot är det viktigt att vi inte planterar vår växter för tätt i vår ambition att utestänga ogräsen. Jacke och Toensmeier betonar i Edible Forestgardens (2005, vol. 2: s. 35) vikten av att de önskvärda växterna får minimal konkurrens, så att energin kan gå till att bygga upp friska och produktiva växter. Konkurrens uppstår när två eller flera organismer behöver samma resurser (ljus, vatten, växtnäringsämnen) samtidigt och dessa resurser är begränsade. Det är därför som de inte får stå för tätt.

Om vi å andra sidan håller för stora avstånd mellan de önskvärda växterna, så frigörs outnyttjade resurser, och risken är stor att andra växter tränger sig emellan för att utnyttja dessa. Vi måste alltså, samtidigt som vi minimerar konkurrens mellan ”kulturväxterna”, se till att vi med hjälp av konkurrens håller ovälkomna arter, ogräs, borta.

Vår strategi är att styra resurserna så att vi minskar konkurrensen mellan de önskade växterna samtidigt som vi konkurrerar ut ogräsen. Genom att bygga upp en djup, bördig och vattenhållande jord, minskar vi konkurrensen mellan kulturväxterna. Detta inbegriper att vi har med kvävefixerare och dynamiska ackumulatorer bland växterna. Samtidigt styr vi ljustillgången som ett sätt att konkurrera bort ogräsen. Vi fyller alla tillgängliga ljusnischer med önskvärda växter i en polykultur. Kulturväxterna tar ljuset i de olika vegetationsskikten – först träden sedan buskarna och längst ner örtskiktet. Ur denna aspekt utgör örtskiktet ”sista försvarslinjen”. Växter som är effektiva i denna funktion kallas ”marktäckare”. Det behöver inte bara vara örter, utan täta buskar kan också vara marktäckare. Örtskiktet i en skogsträdgård kan variera mycket i diversitet. I Skogsträdgården på Holma täcks marken i Örtlunden av många olika örter medan Myntalunden domineras av ett fåtal effektiva marktäckare. I extensiva system och i skogsträdgårdar med stora avstånd mellan träden kan det behövas stora områden med växter, vars främsta funktion är att vara effektiva marktäckare.

Det kan vara mycket funktionellt att använda sig av rotbarriärer både som en barriär mot ogräs som vill tränga sig in i skogsträdgården och mellan expansiva marktäckare. Den enda typ av barriär som vi hitintills har använt oss av i Skogsträdgården är två rader av vallört, med ett plantavstånd på 60 x 60 cm. En sådan barriär hindrar effektivt växter som sprider sig med rötter och jordstammar.

I denna strategi med fyllda nischer ingår att genast återplantera luckor vid ogräsrensning. Denna proaktiva plantering (till skillnad mot en reaktiv, när skadan redan är skedd) bör helst vara planerad innan, så att alla plantor finns färdiga att ersätta de borttagna med. De stora ytorna som finns på Holma har gjort att vi oftast har varit tvungna att ta till den näst bästa lösningen – att genast täcka med tillräckligt mycket täckmaterial.

En delstrategi i huvudstrategin fyllda nischer är det Jacke kallar ”instant successions”(Jacke, Vol.1: 36)  d.v.s. att man på en gång fyller området med alla växter som skall växa där fram till ett tänkt ”moget” stadium. Det betyder att man har växter från olika successionsstadier och att en del av dessa skuggas bort efterhand som andra tar över. Något i den stilen provar vi i ”Nötlunden” på Holma. Vi planterade nötträd, som förhoppningsvis en gång kommer att bli stora och ta över området som kungar och drottningar, tillsammans med pionjärträd och pionjärbuskar [ klibbal (Alnus glutinosa) och koreansk silverbuske (Elaeagnus umbellata)] och olika arter av jordgubbar och smultron (Fragaria) och hösthallon (Rubus Hösthallon-Gruppen). De senare kommer först att skuggas bort av buskarna, som i sin tur kommer att skuggas bort av nötträden. Klibbalen får nog avverkas.

Vi har varit väldigt måna om att hålla gräsen borta från skogsträdgården. Gräsen hör i regel inte hemma i de ekosystem som vi vill åstadkomma i lundarna. De hör till ett tidigare successionsstadium. Enligt en teori av Elaine Ingham har kvoten mellan biomassan av svamp och biomassan av bakterier en stor betydelse i successionen (Jacke & Toensmeier, vol.1: s. 233). Bakteriedominerade jordar hör till de tidiga stadierna i successionen och gynnar gräsarterna och de ettåriga ogräsen, men de hämmar många perenner och de flesta vedartade växterna. De svampdominerade jordarna i lövskogen missgynnar de flest gräsarterna och ettåriga ogräs. I skogsträdgården strävar vi efter att omvandla ”bakteriejorden” till en ”svampjord”. På Holma har jag lagt märke till att täckning med löv från träd har tenderat att minska trycket av gräs och ettåriga ogräs.  Det stämmer bra med denna teori. Bakterier trivs bäst i grönt material med låg C/N kvot (speciellt om det blandas ner i jorden). Däremot gynnar förna på ytan med hög C/N kvot svampen. Även under markytan, är det bara svamp som kan bryta ner motståndskraftigt organiskt material så som, vedartade rötter, grenar och kvistar. Löv från träd tenderar också att innehålla mer motståndskraftigt organiskt material än gräs och örter.

Ett sätt att gå med naturen och inte mot den, är att undersöka vilken nytta vi skulle kunna ha av ”ogräs” som tar sig in. Ibland visar det sig att den kan fylla en viktig funktion som ätlig växt, kvävefixerare, nektar – eller pollenväxt, dynamisk ackumulator och/eller marktäckare. Här följer några exempel: Rödklöver (Trifolium pratense) och andra ärtväxter låter vi vara kvar i lundarna bl.a. som kvävefixerare. Kålmolke (Sonchus oleraceus), sommargyllen (Barbarea vulgaris) och ängshaverrot (Tragopogon pratensis) använder vi som grönsaker. Röllikan (Achillea millefolium) kan vi använda i matlagningen, men den fyller många andra funktioner också. Renfanan (Tanacetum vulgare) kan användas som växtskyddsmedel och är en bra insektsväxt. I vissa fall kan ogräsen också vara indikatorväxter, som säger något viktigt om förhållandena på platsen. Vi har inte utnyttjat detta på Holma, eftersom de dominerande ogräsen har varit motstridiga i sina indikationer.

Rätt växt på rätt plats
Den tredje delen i huvudstrategin “Fyllda nischer av önskvärda växter” består i att verkligen matcha växt och miljö och att kombinera växter med varandra. Det handlar om att arbeta från två håll: Att plantera växterna på rätt ställe och att modifiera platsen så att den passar växten. Vi måste lära känna alla växters ”artnischer” och analysera de miljönischer som finns på platsen.

När vi väl har valt ett område med relativt enhetlig jord och fuktighetsförhållanden, t.ex. en av lundarna i Skogsträdgården, så har vi satt en gräns för vilka växter som kan vara lämpliga att ha med i designen. (Vi väljer t.ex. andra växter till surjordsområdet, sumpområdet och i torrängen.) De önskvärda växterna är ätliga växter, som vi är intresserade av, och växter som fyller viktiga funktioner för odlingssystemet. Dessa placerar vi in i vårt designade växtsamhälle utifrån den grundläggande vegetationsstrukturen.

Om möjligt försöker vi även föra samman växter i lämpliga ”guilds”, d.v.s. växtkombinationer som passar bra ihop t.ex. på grund av gynnsamma kopplingar. Detta är ett område som vi vill utforskas mycket mer. Vi har ännu mycket vaga kunskaper om gynnsamma och ogynnsamma växtkombinationer, men vi har tagit fasta på de antydningar som vi har fått. En sådan gynnsam kombination är den mellan äppel- eller päronträd och uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum). Äppelodlaren  Michael Phillips, menar att vallörten skapar en utmärkt jord och tillåter trädens rötter att komma upp till ytan för att hämta vatten och näring, vilket inte en grässvål gör (Jacke & Toensmeier, vol.1: s. 187). Den utgör övervintringsplatser för många nyttiga nyttoinsekter och spindlar. Man skulle kunna tänka sig att vallörten konkurrerade för mycket med fruktträdet, men det verkar som att trädets skugga balanserar styrkeförhållandet mellan trädet och örten. Vallörten ökar skuggningen nedåt ordentligt så att gräsen inte kan etablera sig under fruktträdet. Vallörten och fruktträden föredrar samma typ av svamp/bakterie balans i marken. De delar på vatten- och växtnäringsresurserna i jorden genom att vallörten tar sin mesta näring från de djupa lagren och fruktträden från de mer ytliga. Som tidigare nämnts pumpar vallörten upp många växtnäringsämnen från de djupa lagren till det översta jordskiktet. De båda växterna gynnar sina gemensamma pollinatörer genom att blomma vid olika tidpunkter (Jacke & Toensmeier, vol.1: s.140). En annan tänkbar fördel med vallört under äppelträd, är att den påskyndar nedbrytningen av äppelbladen, när de fallit till marken på hösten. Detta hindrar återinfektering av skorv på våren. (Äppelskorven övervintrar på bladen. På våren och försommaren slungas sporerna från sporsäckar och infekterar de nyutspruckna bladen i trädet. Därifrån sprids de sedan till nya blad och frukter.) Vi har nämligen haft rätt lite skorv på äpplena i Skogsträdgården.

Grunden för vår design på Holma är att vi har klibbal (Alnus glutinosa) som kvävefixerare och uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum)] som dynamisk ackumulator i alla lundarna. Vi har cirka tre vallörtsplantor kring varje fruktträd. Örterna är annars mest planterade utifrån vilka ljusbehov de har. Nästa steg är att vi lite närmare skall studera de insektsblommor som vi har, för att se om vi behöver komplettera med andra växter, så att vi säkert har blommande växter spridda över hela området under hela växtperioden.

DJUR – DET STÖRSTA PROBLEMET

Harar, kaniner och rådjur
Det största bekymret som vi har haft på Holma har varit olika djur som älskat skogträdgårdens delikatesser. Första vintern (2004 – 2005) började vi med att stryka på blodmjöl, upprört i vatten och ”spetsat” med hjorthornsolja, på plantorna och hängde upp tussar indränkta med samma medel. Detta är en väl beprövad metod för att hålla bl.a. kaniner, harar och rådjur borta från träd och buskar. Detta höll djuren borta nästan hela vintern, men under mars månad kom det en rejäl köldknäpp. Sådana köldknäppar brukar kunna ”trigga” igång hararna. De bryr sig då inte längre om att de får lite blodmjöl ”på tungan”. Under ett par nätter hade de varit runt i Skogsträdgården och gnagt på de små trädplantorna och lyckats åstadkomma stor skada. Några blev ringbarkade och dog.

Denna händelse gjorde att vi under hösten 2005 stängslade in området med Allox rådjursnät. Det är ett relativt billigt tunt svart plastnät, som är lätt att använda och som smälter bra in i naturen. Tyvärr har det visat sig inte vara så hållbart som vi hade hoppats på, så vi har varit tvungna att reparera det varje vinter och förra vintern (2009 – 2010) så lyckades det komma in harar som åter ringbarkade en del fruktträd.

Vi fortsätter därför att kompletterar viltstängslet med blodmjölsbehandling.

Nästa år (2011) får vi allvarligt överväga att stängsla in området med ett rejält metallstängsel.

Vattensorkar
Även vattensorkarna har gjort oss sömnlösa en hel del nätter. Vill det sig illa kan de göra rejäl skada på fruktträdens rötter. De ger sig i bästa fall till känna genom hål, som dyker upp lite varstans och genom att marken ger vika, när man trampar på ytliga underjordiska gångar. Men många av gångarna finns på djupare nivå. Vi har provat några olika metoder att komma åt vattensorkarna:

Musselskal
De första åren använde vi en tysk metod att lägga musselskal kring rothalsen på träden. Vi förstår inte riktigt vad det är för egenskap hos musselskalen som gör dem verksamma mot sorkar. Vi såg i alla fall inga skador första året, då vi gav denna behandling. Det kan ha berott på skalen. Men sedan dess har vi fått rejäla skador. På några träd har nästan hela rotsystemet blivit uppätet, men träden har gått att rädda. Det känns lite osäkert att gå vidare med metoden eftersom vi inte vet exakt vad det är som hindrar vattensorkarna. Är det att de är vassa? Jag har också hört att en del lägger singel kring rötterna. Är det lika effektivt? Hur mycket skall man ha? Hur ofta måste man lägga på nytt material?

Fällor
Vi har provat olika fällor. Då sätter vi ut dem i deras gångar, på kanske 40 cm djup, och betar dem med t.ex. jordärtskocka. Det är sällan vi lyckas fånga någon på det sättet. Ofta ”oskadliggör” de fällorna genom att fylla igen dem med jord.

Fisk
Det finns erfarenheter som visar att rutten sill i sorkhål får ”bostadsinnehavaren” att flytta. Vi tror varken att det just behöver vara sill eller att den behöver vara rutten (från början) för att det skall fungera. Även denna metod har vi provat. Vi har fått av den fisk (mört och braxen) som man fått upp när man systematiskt fiskar bort ”skräpfisk” från Ringsjön. Den fisken har vi grävt ner kring träden.

Blodmjöl
Även mot vattensorkarna har vi använt oss av blodmjöl. Då häller vi lite kring rötterna på träden.

SLUTSATSER AV SKOGSTRÄDGÅRDEN PÅ HOLMA

Teorierna fungerar i praktiken
Den viktigaste slutsatsen som jag tycker att vi kan dra av arbetet hitintills med Skogsträdgården är att teorierna om skogsträdgårdsodling fungerar i praktiken. Vi har med relativt begränsade detaljkunskaper lyckats bygga upp ett välfungerande odlingssystem.

Med hjälp av följande grundprinciper:

–         en grundstruktur av fruktträd, bärbuskar och perenna grönsaker
–         lagom avstånd och variation i avstånden mellan träden
–         noggrant förarbete för att

  • utrota perenna ogräs
  • få en djup och väldränerad jord

–         stor biologisk mångfald, inklusive

  • många olika insektsväxter (för rovinsekter och pollinerare)
  • dynamiska ackumulatorer
  • kvävefixerare
  • amträd

–         täckning med mycket organiskt material, speciellt i början
–         all mark är antingen täckt med växter eller med marktäckningsmaterial

har vi fått ekosystemets egna mekanismer och dynamik att fungera till vår fördel. Vi har fått lundar som ger en mångfald av frukter och perenna grönsaker med relativt lite insatser. Detta är ett organiskt sätt att arbeta på: Vi ger förutsättningar för självverksamhet och skapar livsmiljöer där det är inbjudande för en mångfald av organismer att komma och förverkliga sina liv i en välfungerande helhet.

Några positiva erfarenheter
Det finns några mer specifika delar som har fungerat bra och som jag vill lyfta fram:

Klibbal
Klibbalen (Alnus glutinosa) har visat sig vara ett fantastiskt ammträd hos oss. Den har vuxit mycket kraftigt och har klarat sig bra trots att där inte är fuktigt. Det är lätt att kontinuerligt beskära trädet för att släppa fram andra träd och forma det så att det passar ihop med den övriga vegetationen.

Uppländsk vallört
Våra erfarenheter motsäger på inget sätt andra odlares positiva erfarenheter av uppländsk vallört (Symphytum × uplandicum) som en bra samodlingsväxt för äppelträd. Vi har fått friska träd och fina frukter, men det är naturligtvis svårt att säga vilken betydelse just vallörten har haft för det. Det skulle vara mycket intressant att göra försök med vallört i äppelodlingar. Man skulle t.ex. kunna ha en rad med bar mark, en med gräs, en med en slumpmässig blandning av örter och en med endast vallört under träden, för att lätt se skillnaden.

Parasollbeskärningen
Vi tillämpar både parasollbeskärning och en typ av ”normalbeskärning” i Skogsträdgården. Vi har ännu inte gjort någon systematisk utvärdering av de båda systemen. Det är uppenbart att parasollbeskärningen har många positiva egenskaper och jag är övertygad om att det är ett beskärningssätt som har sin plats i skogsträdgårdssammanhang.

Äppelträden
Vi har haft förvånansvärt lite skadegörare på äppelträden när vi väl har fått frukt. Det största problemet har faktiskt varit vädret på Holma. Vi har under många år haft stark vårfrost under blomningstiden, vilket har resulterat i väldigt dålig skörd.

Nya arter och sorter av frukter och bär
Vi har bara börjat utforskandet av nya frukter och bär, men redan funnit många intressanta arter. De är värdefulla eftersom de ger en större mångfald av bär och frukter i vårt hushåll, samtidigt som de ökar den biologiska mångfalden i skogsträdgården.

Perenna och självsående grönsaker
Även detta är ett område med en enorm potential. Det gäller både växter för skogsträdgården, och för odling i perennrabatter. 

De största problemen
Det största problemet som vi har haft är konkurrensen från djur i form av rådjur, harar, kaniner och vattensorkar. Det näst största problemet menar jag att är det lömska vårvädret, med sen frost. Detta skadar t.ex. äppelblommorna och skotten hos en del vedartade växter, som slår ut för tidigt på våren.

Skogsträdgården i självhushållet
Våra erfarenheter så här långt pekar mot att skogsträdgården kan vara ett viktigt komplement till annan odling, t.ex. till intensivodling i bäddar och kallväxthusodling. Vår erfarenhet är att man kan få mycket blad, blomknoppar, skott, nötter, bär och frukter med relativt lite (och dessutom mycket trevligt) arbete. Vi får en stor variation av ”frukt och grönt” under en lång säsong. När det gäller produktionen av stärkelse, finns det en del kvar att utveckla. Ätlig kastanj är en kandidat och naturligtvis rötter av olika slag. En del stärkelserika rötter kan säkert, som jag tidigare nämnt, odlas i skogsträdgården t.ex. haverrötter (Tragopogon ssp.). Andra passar nog bäst i intensivodlingar, eventuellt som polykulturer i odlingsfickor i skogsträdgården. Proteinförsörjningen är också ett område som behöver utforskas. Hitintills har häckkaraganen (Caragana arborescens) varit den bästa källan.

Jacke, D. & Toensmeier, E. 2005, Edible Forestgardens Vol. 1 and 2. Chelsea Green publishing.