Nyhetsbrev, aktivitetsdag mm. Mullbärsbacken – från skog till skogsträdgård. Stora Lekan på Sofielund. Minikiwin – en klätterväxt för skogsträdgården. Krusbärsaktinidia

Hej!

Här kommer årets fjärde nyhetsbrev från Skogsträdgården på Holma. Det handlar om kommande aktiviteter och ett par pågående skogsträdgårdsprojekt. Dessutom får du stifta bekantskap med en trevlig klätterväxt, som du kanske kan hitta någon plats för vid något träd, vägg, mur eller annan konstruktion.

Aktivitetsdagar i Skogsträdgården

OBS! Vi har en speciell aktivitetsdag på lördag!!

15 september kl. 10 – 16

Förutom praktiskt arbete för den som vill, så har vi två visningar av Skogsträdgården (kl.11 och kl.13), äppelmustning mellan klockan 12 och 15 (om du tar med dig egna äpplen och flaskor, så kan du få must med dig hem) och som kronan på verket så bjuder Elliot Witheart (http://witheart.com/ ) på en konsert kl.15 i skogsträdgården.

Övriga inbokade aktivitetsdagar i höst:

Söndagen 30 september

Lördagen 13 oktober

Söndagen 28 oktober

Lördagen 10 november

Lördagen 24 november

Lördagen 8 december

Skogsträdgårdsprojekt

Från skog till skogsträdgård

Projektet går ut på att omvandla en befintlig skogsdunge i Lindängelund till en skogsträdgård och mötesplats. Skogsträdgården skall heta ”Mullbärsbacken”. På senaste mötet knöt vi ihop

VISIONEN, som vi har arbetat fram, med den kännedom om platsen som vi har fått när vi har ritat kartan över området.

Resultatet blev följande konceptformulering:
Designkoncept

Hjärtat i Mullbärsbacken utgörs av en samlingsplats mitt inne i dungen. Ökat ljusinsläpp genom fläckvis utglesning av trädskiktet ger livsutrymme för enstaka frukt- och nötträd, bärbuskar och en undervegetation av ätliga växter. I det konvexa skogsbrynet, ersätts en del av de befintliga växterna med ätliga brynväxter, som nås med stigar inifrån dungen.

Om du är intresserad av att följa processen kan du gå in på bloggen

http://skogstradgardenlindangelund.blogspot.com/
Om du vill vara med i processen kring designen och etableringen av Mullbärsbacken, så hör gärna av dig till mig.

Mötesplats i förändring

I Sofielund i Malmö, i korsningen mellan Klaragatan och Hasselgatan, finns det en lekplats som kallas ”Stora Lekan” och som fungerar som en mötesplats för de närboende. Där pågår ett projekt som vill engagera de närboende i en förändring av platsen med inspiration från permakultur. Detta projekt kan du följa på bloggen http://storalekan.wordpress.com/author/storalekan/

Om du bor i närheten, så kom med och engagera dig!

Minikiwin – en klätterväxt för skogsträdgården

Jag vill slå ett slag för minikiwi (Actinidia kolomikta). Jag har själv en väl beskuren planta av sorten ‘Anna’ spaljerad framför vårt växthus hemma i Solbyn.  Den har små lite avlånga frukter – ungefär samma form som en vanlig kiwi (Actinidia deliciosa). Storleken är däremot som ett litet krusbär. De är goda och lättätna med sitt mjuka skal, sötma, svaga syrlighet och fina arom. Minikiwin är enkönad. Som pollinerare har vi en ”kameleontbuske”, som man kan köpa i handeln som en prydnadsväxt. Den största nackdelen med vår minikiwi är att frukterna alltför lätt ramlar ner när de är mogna. (Detta verkar gälla för de flesta sorter.) Om man skall kunna plocka mogna frukter på kvistarna, måste man känna på alla, för känna vilka som är mogna. Eftersom de mognar efterhand, så får man göra det varje dag. Annars ramlar de ner och vi måste krypa på marken och, i konkurrens med andra kryp, försöka rädda vad som räddas kan av skörden. Till nästa år (det är alltid då allt skall ske) skall jag fixa en uppsamlingsanordning av insektsnät eller något liknande.

Klätterväxter utgör ett både nyttigt och trevligt inslag i en skogsträdgård. De kan inta outnyttjade nischer och bidrar till att kapa lummighet och lite av regnskogskänsla. Det fick jag erfara när jag i helgen besökte Bo Blomqvists skogsträdgård vid sjön Mjörn som ligger vid Alingsås (i odlingszon 2). Bo planterade olika sorters minikiwi för 13 – 15 år sedan. De frodas verkligen. En del klättrar upp på träd och ställningar, andra bildar stora vilda härvor utmed kanterna av skogsträdgården. Det var en fröjd att gå runt och smaka på de söta och goda bären. De olika sorterna skilde sig något i storlek och smak.

De vanligaste honsorterna av minikiwi i Sverige är ‘Anna’ och ‘Paula’. ‘Oscar’ används ofta som pollinerare.

Det är svårt att säga var i Sverige det fungerar bra att odla minikiwi. Den är i för sig mycket härdig. Man räknar med att kunna odla den till zon 4-5, men på våren fryser skotten lätt, om de överraskas av sen vårfrost. Det har vi haft mycket problem med på Holma trots att det är zon 3. Men oftast kommer den igen och ger en del frukt. Man får helt enkelt testa att odla den. På platser där klimatet är besvärligt, kan man förbättra förutsättningarna genom att plantera den på en skyddad plats, som varken värms upp för tidigt eller har för stora temperatursvängningar på våren.

Krusbärsaktinidia (Actinidia arguta) är en nära släkting till minikiwin. Den är något mindre härdig och speciellt känslig de första åren. Den utmärks framför allt av att den är mycket kraftigväxande och att den tar lång tid på sig innan den börjar ge frukt. När frukten väl kommer, så är den oftast större än hos minikiwin. En krusbärsaktinidia i Bos skogsträdgård klättrar som en lian 20 meter upp i en ek. Den sattes som stickling 1997 och planterades ut 2000, men har ännu inte blommat! Man lär kunna få dem att blomma och ge frukt tidigare genom beskärning. De vanligaste sorterna i Sverige har varit ‘Tina’ och ‘Tage’.

Om du är intresserad av att veta mer om minikiwin och dess släktingar kan du gå in på http://jordmandel.se/?id=2291 Där har Bo sammanfattar sina kunskaper och erfarenheter, som han har fått så här långt.

Bästa hälsningar
Esbjörn Wandt
0734 – 44 80 28